Den 19 mars 2020 var en historisk dag för Finnvedens gymnasium för på denna dag inleddes något som aldrig har hänt tidigare här. Från och med detta datum skulle all undervisning ske på distans. Jag kommer ihåg att jag, precis som många andra elever var glada när vi fick dessa nyheter. Vi började bli skoltrötta efter flera intensiva månader i skolbänken och vi hoppades att distansundervisningen skulle innebära att plugget skulle bli mycket lugnare. Vi hade fel.
De första två veckorna var rätt lugna, då både elever och lärare var mer upptagna med att få tekniken att fungera. Vi var säkra på att vi bara skulle studera hemifrån i några veckor och att vi skulle vara tillbaka i skolan långt innan terminen slutade. Men när veckorna blev månader, var vi alla tvungna att inse att vi inte skulle kunna få komma tillbaka till skolan innan skolavslutningen. Medan veckorna gick och skolan återigen blev intensiv, märkte även jag och mina klasskompisar att vår motivation att plugga vacklade. Att sitta hemma framför en dator i 8 timmar, fem dagar i veckan var inte lika roligt som vi trodde det skulle vara. Att inte få träffa sina vänner, som man annars träffar nästan varje dag, på riktigt var särskilt tråkigt. Eftersom det nu var mycket svårare för oss att hålla kontakten med våra lärare ifall vi behövde hjälp, upplever jag att skolan blev mycket svårare. Denna brist i kommunikation innebar även att det blev svårare för våra lärare att få våra synpunkter om skolan. Olika prov, inlämningar och redovisningar för olika ämnen skulle ofta ske samma vecka, utan att läraren frågade oss om hur vi tyckte.
Men, inget
ont som inte har något gott med sig. Distansundervisningen har tvingat både
lärare och elever att använda och förbättra sina kunskaper om skolans digitala
verktyg, vilket jag tycker är mycket positivt.
Allt som allt upplever jag att distansundervisningen har påverkat vår skolgång
negativt, men den har fört med sig vissa positiva saker.
Viktor Fälth
gästskribent