Vår planet är något vi fått i arv, och något som våra barn och barnbarn en gång ska ärva efter oss. Men den är inte längre det den en gång var. Koldioxidhalten i luften är den högsta på över 2 miljoner år. Temperaturen ökar och isarna smälter och antalet arter som snart riskerar att vara borta för alltid ökar i alarmerande takt. För att kunna fortsätta upprätthålla den levnadsstandard vi har idag men ändå rädda vår planet och dess invånare har vi en rad utmaningar som inom en snar framtid måste lösas.
Martina Palm, som fredagen den 29 april besökte VO15 naturkunskapslektion
, är en av dem som har som har som heltidsjobb att försöka lösa dessa utmaningar. Hon är hållbarhetsstrateg på Värnamo kommun och är den som är ytterst ansvarig för kommunens hållbarhetsarbete.
Hon inledde sin karriär som florist men upptäckte snart att det som varit hennes favoritkurs på gymnasiet
, ekologiskt binderi (man använder endast rena naturprodukter), sällan användes ute i arbetslivet. Samtidigt fick hon alltmer insikt om arbetsvillkoren och arbetsmiljön för de som odlat blommorna. Filmerna ”Bananas at any cost” och ”A inconvenient truth”, som båda handlar om olika aspekter av hållbarhetsfrågor fick henne alltmer engagerad i hållbar utveckling. Allt detta ledde till att hon så småningom övergav sitt yrke och valde att vidareutbilda sig istället.
Värnamo Kommun är sen ca 2 månader klassad som en Fair trade city, vilket innebär att man jobbar för rättvis handel och schyssta arbetsvillkor, vilket långt ifrån är en självklarhet i alla länder. Likaså jobbar kommunen för hållbar utveckling på andra sätt, exempelvis har vi Sveriges modernaste reningsverk, fyra anläggningar för solenergi och kommunens mat är till 21 % ekologisk. Värnamo har också sammanlagt nästan 13 mil cykelvägar, 3 mil paddlingsleder och ett antal laddplatser för elbilar.
För eleverna i VO15 berättade Martina bland annat om hur det var förr, om hur man använde eternitplattor och asbest (som bl.a. är cancerframkallande) när man byggde hus, att bensinen hade betydligt högre blyhalt och hur man besprutade markerna med DDT och hormoslyr, två bekämpningsmedel som så småningom visade sig vara oerhört gifta. Hon visade också en informationsfilm från mitten av 1960-talet som SVT gav ut för att komma tillrätta med problemen man då hade med nedskräpning i skärgården. Istället för att bar
a slänga skräpet överbord skulle man stoppa det i en påse eller låda och sänka den med hjälp av stenar, eller så kunde man bränna upp det när man kom i hamn…
Idag skakar vi på huvudet åt dem och undrar vad de egentligen tänkte med, men är vi själva så mycket bättre egentligen? Martina bad eleverna komma med förslag på saker som vi gör idag men som folk kommer idiotförklara oss för om femtio år och en mängd förslag kom upp;
- Vi vet om problemen men gör inget
- Vi har fossilfria alternativ- men använder det inte
- Vår envishet att hålla fast vid det som är istället för att utvecklas
- Vi renar inte vårt avfall
- Vi har mängder av kemikalier i utsläppen
- Vi har fortfarande barnarbete och dåliga arbetsvillkor i många länder
- vi köper nytt när man kan återanvända
- Varför åker vi inte mer kollektivtrafik
Martina avslutade med att berätta allmänt om hur det ser ut idag och vad och vilka som egentligen är de största bovarna. Vi äter enorma mängder kött och biffen är tillsammans med bilen, bostaden och börsen de största miljöbovarna. Bara transportsektorn står för 1/3 av alla utsläpp. Vi slänger över 80 kg mat per år per person, rester som hade kunnat användas för att producera biogas och gödsel, helt ekologiskt. Vi slänger också i genomsnitt 15 kg kläder per år trots att den där t-shirten krävde nästan 10 kg kemikalier och över 2500 liter vatten för att bli till. Dessa tröjor framställs dessutom ofta i länder med stor vattenbrist och dåliga arbetsvillkor. Den där lilla, tillsynes obetydliga, fimpen som man slängde vid sidan av cykelvägen tar 5 år för naturen att bryta ner. Colaburken som man slängde på skolgården för att man inte orkade gå till papperskorgen 50 meter bort tar för naturen 300 år att bryta ner. Vi blir samtidigt allt fler och naturen hinner helt enkelt inte med att framställa i den takt vi konsumerar. Om alla länder hade haft samma konsumtionsnivå som Sverige hade vi behövt 3,5 stycken jordklot…
Vår planet är något vi fått i arv, och något som våra barn och barnbarn en gång ska ärva efter oss. Men den är inte längre det den en gång var. Koldioxidhalten i luften är den högsta på över 2 miljoner år. Temperaturen ökar och isarna smälter och antalet arter som snart riskerar att vara borta för alltid ökar i alarmerande takt. För att kunna fortsätta upprätthålla den levnadsstandard vi har idag men ändå rädda vår planet och dess invånare har vi en rad utmaningar som inom en snar framtid måste lösas.
Martina Palmgren är en av dem som kämpar mot klockan för att försöka rädda vår planet, men hon kan inte göra det ensamma. Vill vi ha en planet värdig att ge i arv till våra barn och barnbarn måste vi alla börja agera nu. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Det är vi som är framtiden och det är vi som har ansvaret. Vi måste agera nu!
