Den Industriella Revolutionen, under de senare delarna av artonhundratalet, kom att innebära en radikal omvälvning av det moderna samhället av viktorianska England och annorstädes. Produktion av gods effektiviserades, det kapitalistiska system som numera agerar grund för världens, av oss ansedda, civiliserade länder fick luft under sina vingar. På många sätt kan denna historiska period ses som borgerlighetens födelse och grundandet av det borgerliga etablissemanget. Precis som de styrande klasserna innan dem, adeln och prästerskapet, kom borgarna att uträtta en liknande behandling av de klasser som stod nedanför dem. I detta fall ämnade borgarnas frodande ske på arbetarnas bekostnad.
Det är del av allmänbildningen att veta att 1800-talets fabriker av många anledningar ser annorlunda ut från de av 2000-talet. Dels beror skillnaden på den allt för uppenbara anledningen av industriell utveckling; arbeten som för tvåhundra år sedan, om än femtio år sedan, krävde mänsklig arbetskraft har under senare år automatiserats i och med introduktionen av elektronik och, i större mån, robotar.
Men den mest intressanta skillnaden som bör uppmärksammas är omständigheterna som arbetarna då och nu anses vara nöjda under. Barnarbete anses numera oetiskt i fall då det utövas i Europas, Nordamerikas och Oceaniens fabriker. Utöver frågan om minderårig arbetskraft ställs numera även krav på vuxen arbetskraft och den arbetsmiljö de befinner sig i. Det är mer eller mindre ett krav att arbetsplatser inte längre får agera livsfara för arbetaren. Skall en byggare exempelvis lägga ett nytt tak måste företaget som anställt byggaren se till att detta kan ske utan risk för dödsfall eller skador. Förvisso förlorar arbetsgivaren en smärre summa kapital genom att respektera livet av sina arbetare, men ur en rent moralisk mening är det irrelevant.
Skillnaden mellan 1800-talets och 2000-talets fabriker kom inte att bli genom en rad oförutsägbara slumpar, utan blev genomdriven av en mycket aktiv rörelse.
Det går att säga mycket om Marx och Engels, de två tyska filosoferna som under 1830- genom till 1870-talen utvecklade det marxistiska samhällssystemet. Det går även tycka vad man vill om dessa två män, liksom man kan tycka vad man vill om deras system. Dock går det inte ha egna faktum om dem. Det är fråga av strikt historisk fakta att fackföreningarnas blomstring under industrialiseringen av samhället lånade stor inspiration från marxismens läror då de systematiskt organiserade arbetarna med förhoppningen att även dem, en dag, skulle behandlas som människor. Det var inte nödvändigt att applicera den marxistiska synen, dock för tillfället var det en av få större ideologier som satte arbetarens intresse i centrum.
Varför jag nämner detta är inte av nöjets skull enbart, utan för att understryka faktumet att för att skapa en framgångsrik rörelse behövs en stark underliggande ideologi. Dessa kan självklart ta valfri form.
Den senaste omdaningen av samhällets struktur skedde inte i och med 1800-talets industrialiseringar, och inte i anknytning med det kalla krigets imperialistiska maktkamper, och i synnerhet inte i relation med de nyuppkomna oroligheterna i östra Europa och i många andra delar av världen. Den i särlag mest världsomvälvande händelse som helt förändrat människans liv och vardag är vad som döpts till den Digitala Revolutionen, eller – om man så vill – IT-revolutionen. Utvecklingen, standardiseringen och normaliseringen av IT är en förändring så radikal att det blir tämligen svårt att finna dess like i modern historia, men på många vis har den en rad likheter med den Industriella Revolutionen.
IT-revolutionen fick sin början under 1980-talet, då datorn introducerades i successivt stigande grad till hemmen. För trettio år sedan var det aningen svårt att finna någon som ägde en dator, idag är det aningen svårare att finna någon som inte äger en dator i en form eller annan. Det finns goda anledningar till denna förändring.
Återigen är den mest uppenbara anledning rent teknisk; IT har utvecklats. Dock är det inget skäl till varför den funnit sin väg in i vanliga familjehem, datorer kunde mycket väl ha utvecklats men ändå behållits i institutioners och regeringars kontor. Nej, den uppenbara anledningen är inte nödvändigtvis den korrekta anledningen. En mer rimlig anledning är faktumet att datorer har förmåga att underlätta utförandet av sysslor som innan uppfinningen av datorn varit förknippade med omständlighet.
På många sätt har IT underlättat våra liv, ofta signifikant. Att lättare betala räkningar, att lättare handla; att skriva brev, att kommunicera; att ha roligt, eller – ifall man så känner för det – ha tråkigt; allt detta, och mer, kan ses som godtyckliga anledningar till varför datorn mottagits och accepterats av den stora allmänheten. Utbudet är i frågor liksom denna aldrig relevant, utan efterfrågan. En vara kan utvecklas och moderniseras, dock betyder det inte att människor nödvändigtvis vill använda dem. Datorn är en vara som konsumenterna ville, och vill, ha.
Datorer används i större utsträckning än som troligen varit tänkbart under 1980-talet. Självklart har det anknytning till det som nämnts ovan, dock utöver de rent praktiska anledningarna finns det även en rad psykologiska skäl. Grupptryck är en avgörande roll i många saker. Tobaks- och drogmissbruk är väldokumenterade fall, i vår tid är användandet av teknologi ett allt vanligare exempel. Det gränsar till att vara en självklarhet, att alla som äger en dator av något slag samtidigt använder sig av minst ett valfritt socialt medium, och att denne dessutom äger en samling andra konton som ger dem tillgång till olika tjänster, exempel på detta är Skype, Steam, och Dropbox. Ifall en persons alla vänner sätter sin tillit i och använder sig av Facebook är det mer eller mindre en självklarhet att hon själv gör detsamma. Konceptet kan sättas in i många exempel. Hursomhelst kan detta också ses som en godtycklig anledning.
Men, i ljuset som kastats av Edward Snowdens uppenbarelser i juni 2013 kan, och bör, dessa anledningar inte ses som något annat än just det; godtyckliga. Det står tydligt att existensen av datorer i massornas hem inte beror på de godtyckliga och rimliga skäl som nämnts ovan enbart, utan den mest grundläggande anledningen är kontroll, bevakning, och förtryck av människor. (Möjligtvis har denna funktion introducerats allt eftersom datorn vunnit större plats i samhället, möjligtvis var funktionen uttänkt från dag ett.) Trots detta faktum var reaktionen bland den överväldigande majoriteten människor vid publikationen av de nu kända NSA-dokumenten ingenting annat än total och komplett ambivalent likgiltighet.
Reaktionen skulle ha förväntats. Rosa Luxemburg, då hon onekligen blivit frågad varför inte folket kommit samman och utfört den revolution som hon tillsammans med många andra socialistiska teoretiker förutspått, sade att ”[d]e som inte rör sig märker inte sina kedjor”. Detta var anledningen till varför världens arbetare under 1800-talet inte reste sig mot förtryckarklassen och grep sina rättigheter. Det är av denna anledning som dagens datoranvändare inte reser sig och tar sina rättigheter. Dock under 1800-talet (och även nu) fanns det grupper som kände av dem, som rörde sig; det var fackföreningarna, som jag nämnde innan, som försäkrade arbetarna sina rättigheter.
Free Software Foundation, ofta känd under dess akronym FSF, är för datoranvändarna vad fackförbunden var och är för arbetarna. (Visserligen finns det ytterligare organisationer som står upp för IT-användares friheter, se EFF, CC, Wikimedia m fl., dock kommer jag i dessa artiklar endast beröra FSF på anledningen av deras trettioårsjubileum.)
Eftersom datorerna är så pass nya för oss, och eftersom introduktionen av dem till oss skett under sådan kort tid, glömmer vi ofta att betänka de etiska implikationer som användningen av dem väcker. Precis som fackföreningarna på sin tid drev kampen för mänskliga rättigheter i det industrialiserade samhället, driver FSF kampen för de mänskliga rättigheterna i det digitala samhället.
Sedan dess grundning, i oktober 1985 av dr Richard Matthew Stallman, har FSF arbetat för ett friare digitalt samhälle. Deras filosofi grundar sig i faktumet att människan alltid, såväl inom som utanför det digitala, ska ha sina egna fri- och rättigheter i behåll, okränkta. Att uppnå detta mål innebär att all programvara som användaren av datorer kommer i kontakt med måste vara fri. ”Fri programvara” handlar om frihet, inte pris. För att förstå begreppet, tänk ”fri” som i yttrandefrihet, inte som i kostnadsfri. För att programvaran ska vara fri måste den, till skillnad från den proprietära som hon ofta använder, respektera fyra grundläggande friheter. Dessa följer:
0. Friheten att köra programmet, för ett godtyckligt syfte.
1. Friheten att studera hur programmet fungerar och att anpassa det för sina behov. Tillgång till källkoden är ett villkor för detta.
2. Friheten att vidaredistribuera kopior så att användaren kan hjälpa sin nästa.
3. Friheten att förbättra programmet och att ge sina förbättringar till allmänheten så att hela samhället drar nytta. Tillgång till källkoden är ett villkor för detta.
Det finns påtagliga två slags programvara; fri kontra proprietär. Antingen kontrollerar användaren programmet eller så kontrollerar programmet användaren. Kan användaren kontrollera programmet kallar vi den för fri programvara, sker kontrollen i motsatt mening kallar vi den för proprietär programvara.
Exempel på proprietär programvara är bl a Microsoft Windows, Google Chrome, och Adobe Photoshop. Å andra hand är GNU/Linux, Mozilla Firefox, och GIMP exempel på ofta använd fri programvara.
Skillnaden på dessa två programvara kommer presenteras och undersökas mer ingående i kommande artiklar, jämsides en presentation av FSF:s grundläggande filosofi samt en diskussion om vikten med fri programvara som en förutsättning för det fria samhället.
Tills dess.