Varje sommar får en mängd ungdomar över hela Sverige sommarjobb via sina hemkommuner. En del har redan haft ett eller flera jobb, men för många blir det den allra första kontakten med arbetslivet och ett smakprov av det som väntar när skolåren är till slut är över. I år var det min tur att få testa och här följer en kort rapport av mina erfarenheter från veckorna på Forsgården i Forsheda.
Det var med spänning jag klev upp på morgonen och gjorde mig i ordning inför min första dag på jobbet. Mitt första riktiga jobb dessutom, även om jag jobbat lite extra på olika ställen under våren.
När mejlet från kommunen trillade in i början av juni hade jag i det närmaste gett upp hoppet om att få något sommarjobb. Jag fick där veta att jag, om jag fortfarande ville, skulle få jobb på äldreboendet Forsgården under de tre första veckorna i juli. Ni kan ju gissa hur glad jag var, under hösten i nian hade jag dessutom praoat där en vecka och verkligen stormtrivts. Dessutom ligger Forsgården knappt fem minuter hemifrån på cykel. Kort sagt var det helt perfekt!
Och så var det alltså dags.
Att hitta dit var inga problem, så jag var där i god tid. När jag anlände vid niotiden var frukosten redan i full gång och jag försökte hjälpa till så gott jag kunde, även om resultat kan erkännas blev sådär… När de äldre väl fått i sig det de skulle så visade en jättetrevlig tjej i personalen mig runt och berättade vad jag förväntades göra. I och med att jag var feriearbetare och därmed inte skulle utföra något vårdarbete, så bestod 99 % av mina uppgifter av att jag skulle hålla till i avdelningens kök; servera frukost och lunch, duka, fixa fika o.s.v. tyckte till en början det lät jättebra men… De första dagarna blev sega, riktigt sega… ”Hur ska jag palla detta i tre veckor?” var en tanke som mer än gång for genom huvudet. Jag arbetade 8 timmar per dag, och under de timmarna blev det många stunder då man inte hade en aning vad man skulle göra. Efter ett par dagar, när man hunnit komma in i rutinerna och lärt känna såväl boende som personal blev det däremot riktigt kul, även om det fortfarande kunde bli en del ”döstunder” ibland.
När de tre veckorna gått var det faktiskt riktigt tråkigt att säga hejdå till alla, även om det samtidigt var skönt att äntligen få lite ledigt igen…
