Nu när vi ändå är inne på den ”nya gymnasieskolan” (GY11), vill jag komma med en egen reflektion.
Det är inte endast skolan som har blivit tuffare och som ställer hårdare krav, arbetslivet och arbetsmarknaden ser helt annorlunda ut idag än vad den gjorde för tjugo eller trettio år sedan. Globalt sett är det nästan en slags ”sink or swim” mentalitet och den svenska skolan måste anpassa sig, annars ”sjunker” hela nationen för det är skolan som utgör grunden i ett samhälle. Jag tog själv studenten förra året och kommer ihåg den stundvis nästan påtaglig stressen men detta är inte ovanligt. Titta bara på internationellt sett framgångsrika utbildningssystem som bland annat de kinesiska, singaporianska men också australienska systemen. Tittar man vart världens bästa universitet ligger – MIT, Harvard, Cambridge och Stanford enligt QS World University Ranking 2015/2016 – hamnar vi istället i USA och Storbritannien. Här är kraven onekligen högre än i Sverige och därmed för studenter i dessa länder en fördel då de tidigt lär sig att krav och disciplin är en del av livet.
Efter att ha gått ut gymnasiet efter reformen 2011 känner jag mig förbered inför framtida studier. Väljer man ett högskoleförberedande program så är det en fördel att varje examination är avgörande och att man faktiskt har mer att göra än i det gamla systemet. Vi blir mer studievana och kan hantera den stora mängd kurslitteratur och studietimmar som högskolestudier faktiskt innebär.
Dessutom går det inte att jämföra ungas situation idag med den som funnits tidigare. Det är varken orättvist eller meningslöst att systemet införts. Givetvis är dagens gymnasieelever inte latare än innan: det handlar inte om bristande motivation utan om brist på kontinuitet. Man kan inte längre tro att man kommer få toppbetyg om man gör sina uppgifter i sista minut. Man måste ta det stegvis, planera, portionera ut skolarbetet och hålla huvudet kallt.
Natalia Barzani
Gästkrönikör
tidigare chefsredaktör på Uggleposten