Ängen var fylld med gyllenbrun råg, så långt ögat kunde se var det fyllt med samma färg. Var jag inte just vid ingången till skolan? Hur hade jag kunnat komma till ett ställe som detta på denna korta tiden?
Efter en tids tänkande börjar jag röra mig framåt i jakt efter närmaste stad, by eller gård. Undrar om den fortsätter såhär i flera mil, det känns redan som att jag vandrat ett par kilometer. Solen steker på utan ett enda moln på himlen.
Jag kollar på klockan runt armen, 12.24 visar den. från början av skoldagen har jag gått utan vatten, utan mat och jag känner mig inte ett dugg hungrig eller törstig, något är skumt. Vänta! Det är en stad där framme! Äntligen så ser man en skymt av en stad i horisonten och människor. Det är människor inte så långt bortåt samma håll som staden! Jag låter mig inte upphettas av att jag äntligen kan få reda om platsen jag befinner mig i utan tar min tid för att ta mig fram för att spara på krafterna. när jag väl kommer tillräckligt långt fram för att människorna ska se mig ser jag själv att att de inte bär vanlig klädsel, de bär rustning. Rustningen är skinande vit och alla av de fyra männen har olika färger som kontraster, röd, gul, blå och grön. Efter att de tittat på mig ett tag rycker alla upp lika vita svär från deras hölster och rusar fram mot mig! Panikslagen står jag bara där, och ser fyra stora män springa rakt mot mig. När jag ser de springa mot mig märker jag även att det är en femte som står kvar där de först stod, en kvinna med orange kontrast runt hennes rustning.
Efter paniken drar jag snabbt upp paraplyet igen, blundar och när det är nere igen så…
