När man då är hemma och fäller jag ner det nya paraplyet, det är blött och jag lägger det i badkaret för att torka tills morgondagen. Nytt och nytt är ju inte paraplyet, det var ju ett gammalt som jag och Samanta hittat i en soptunna. Det var mycket lättare och mycket mindre än det paraply som jag använt tidigare, det skulle nog vara en bra idé att ersätta det gamla med det ännu äldre. Även om det var äldre var det i mycket bättre skick än det jag redan hade.
Föräldrarna är inte hemma än, mamma är borta på jobbintervju och pappa jobbar hela dagarna.
Jag gör mig mitt mellanmål som jag alltid gör efter skolan, en skål fil och ett äpple. Jag sätter mig framför tv:n och äter. På nyheterna pratar de bara om en massa tråkig politik och om FN, inget som intresserar mig direkt. Jag vet inte riktigt vad Samanta har för åsikt om politik, men vad spelar det för roll. Det var bara en tanke som kom upp.
Dagen efter plockade jag ut paraplyet ur badkaret, fällde upp det och började gå mot skolan. Mitt utanför huset är parken som är mellan mitt hyreshus och vägen till skolan. Tänkte jag skulle ta den vägen till skolan idag för att få lite variation, jag har gått den tidigare gånger och har alltid kommit i tid ändå. Jag kontaktar Samata att jag tar denna vägen till skolan idag så att hon inte väntar vid det stället där vi brukar mötas.
I parken finns det fortfarande blommor, även om alla träden har förlorat alla sina löv. En massa lekande barn är det också, bara för att de har ledig dag och inte vi. Det känns inte rättvist att de ska vara lediga som har så lite i skolan och att vi på gymnasiet jobbar ihjäl oss med en massa plugg.
Det började regna och jag fäller upp det nya paraplyet. Sedan efter lite tid ser jag till slut skolan och tänker bara att det skulle vara jävligt mycket bättre att stanna hemma.
Vid ingången fäller jag ner paraplyet och när det är helt nere så ser jag ingen skolingång, utan en äng.
