Tomten är deppig

Tomten är deppig Av: Barbara Naomi (CC BY-NC-SA 2.0)

Efter den dagliga löprundan i snön kände Rudolf att han var trött. Han hade nu tjänat som ren i Sverige för jultomtens arbete i över 200 år och aldrig hade han varit så sliten som nu. Kanske var det tomtens nedsatta humör under det senaste decenniet som hade påverkat honom negativt. Tomten hade aldrig varit så pass omotiverad och dyster kring juletid som han nu var. Rudolf ville få bukt med sin utmattning och bestämde sig för att föra en konversation med chefen. Han travade nätt in i den enorma julklappsfabriken tog en trappa upp och gick fram till tomtens kontor, varvid han knackade på och öppnade dörren försiktigt med klövarna och möttes av en glädjande blick utav den bastanta tomten.

– Nämen Rudolf vad kul att se dig här, hälsade tomten glatt.

– Tack detsamma chefen genmälde renen. Du tomten, jag har haft en förnimmelse av minskad juleglädje under de senaste åren vi utfört vårt arbete här i detta avlånga land, framförde Rudolf med en bekymrad min.

– Åhåå Rudolf min flitiga vän, inte trodde jag att någon annan här i verksamheten än jag upplevde samma känsla, började tomten och sänkte blicken mot golvet. Efter en djup suck fortsatte han: du ser, antalet önskelistor har minskat drastiskt sedan införandet av dessa så kallade mobilapparater. Jag införskaffade mig en sådan och den piper jämnt, “inkorgen full, var god radera meddelanden” säger den och inte nog med det, mina ögon står inte ut av ljuset från skärmen eftersom jag fick grå starr 1458.

– Det var allt tråkigt att höra, inflikade renen då han såg att tomten hade mer på hjärtat.

– Å barnens önskemål skiljer sig inget från vuxnas längre, majoriteten önskar sig uppdaterade versioner av materiella nymodigheter som inte skiljer sig mycket från tingen de redan äger. När barnen inte får surfplattan för 5000 kr blir de sura och förtvivlade för att de fick en billigare variant. Det var bättre förr då det räckte att barnen fick varsin trädocka eller tennsoldat, suckade tomten.

– Det är ju inte klokt, hann Rudolf kommentera snabbt innan tomten fortsatte tala om sina bekymmer.

– Skillnaderna i vad som ges till barnen är det som bekymrar mig mest: Elsas föräldrar hade råd att köpa den nya iPhone 6 till henne och när Elsa, 9år, öppnade paketet blev hon superglad och rusade upp på sitt rum för att ladda ner nya appar. I samma stad önskade sig Tor,10 år, ett par stickade vantar av sina föräldrar för han visste att de inte hade råd med mer. Till sin förvåning fick Tor även ett underställ och stickade strumpor i julklapp och kramade om sina föräldrar i glädjetårar, berättade tomten.
– Så har det ju alltid varit, minns du inte den där populära dockan som alla förnäma familjer köpte till sina barn i början av 1900-talet medan resterande familjer köpte en julskinka som bäst, kommenterade Rudolf.

– Jo det är ju sant Rudolf. Det är dock fortfarande något som skiljer sig från hur stämningen i julfirandet var förut. Här i Sverige handlar det inte längre om att samlas och umgås med sina nära och kära, det handlar mer om vad som ges och inte ges i gåva. Umgås behöver folket inte längre göra, tror de, det finns ju sociala medier som skenbart täcker det behovet.

– Vi får hoppas att julvärden Henrik Dorsin i SVT kommer underlätta stämningen i år, log Rudolf och tackade för samtalet med jultomten.

Rudolf var glad att han hade ifrågasatt sin utmattning men han hade likväl tankar kring vad tomten hade sagt. Rudolf visste mycket väl att det ständigt hade skett förändringar i samhället, julfirandet hade förändrats hela tiden under hans karriär, det kanske bara var att acceptera dessa nymodigheter.

Simon
Om Simon
Går sista året på naturprogrammet, läser allsköns böcker parallellt med plugget, styrketränar och försöker även hinna med uggleposten.