Min väg till VO15 – en krönika från en nybliven etta!

Det känns toppen efter tre års flit!! Snart ska jag börja på Vård och Omsorgsprogrammet och jag kan knappt beskriva den känslan med ord!

Jag har gått nästan tre år här på Figy på Språkintroduktionen. Första året på Imspr fanns det inte så många elever. Det var typ 9 stycken bara i hela klassen . Jag kunde inte förstå svenska och allt var helt nytt och annorlunda för mig. Jag tänkte bara: hur ska jag klara mig genom allt, och det är inte lätt. Allting var svårt. ”Hur kan 15-åring klara sig med ett nytt språk?” Det var min första fråga. Jag var jättenervös och det är självklart att man blir nervös när man kommer till ett nytt land och börjar på ny skola.

Dagen jag började skolan hade jag varit så nervös och jag ville gråta bara. Men när jag gick in i klassen fick jag träffa min nya lärare Margaretha Marthasdotter. Det första hon gjorde var att hon kramade hon mig. Det kändes lite bra fast jag var förvånad. Hur kan hon krama mig om hon inte känner vem jag är? Allting började där och då.

Alla som var i klassen pratade med varandra utom jag. Jag satt mest och jobbade med alfabetet. Margaretha var där när jag behövde hjälp på allting oavsett om det var om språk eller nånting annat. Efter två månader började jag prata svenska men inte så bra. Jag behövde jobba mer med grammatik. Jag är jätteglad och stolt att jag hade Margaretha som lärare. Andra året blev vi så många så vi blev två klasser: Imspr13A och Imspr13B. Då började jag i B klass med en fantastik lärare Fatima Veladzic. Jag hade Fatima från början av skolan också fast första året hade jag varit med Margaretha mest. Fatima är den bästa lärare som man kan tro inte finns, men jag hade henne hihi. Fatima hjälpte mig med allting jag behövde hjälp med. Grammatik var mitt bästa ämne med henne för att utan Fatima jag vet inte vad som skulle ha hänt med mig. Det är så bra att ha en lärare som bryr sig om sina elever. Vi fick lära oss mycket av henne och vi lärde henne också, liksom Omg! Ibland när vi hade tråkigt och alla orkade inte jobba då berättade hon en spännande diskussion.

Jag har kämpat och mina lärare har kämpat med mig också för att jag ska lära mig språket och kunna prata bra . Under tre års flit har jag träffat många fantastiska lärare. En annan lärare som är jättesnäll Anela Catovic. Jag vet inte vad ska jag skriva om henne. Hon är jättefin människa. Anela, vi har gjort dig arg några gånger när vi inte gjorde läxan och vi lyssnade inte på dig ibland men du visade inte det för oss. Alla gillade inte diktamen för att det var inte alla som pluggade på helgen . Jag gillade inte diktamen heller men nu vet jag hur viktig den var. Allting och alla uppgifter ni gjorde till oss var jättemycket viktigare än jag själv trodde Oh!. Jasenka Sitarevic hej min vän!. Så här brukade hon hälsa på mig varje dag . Jag hade Jasenka som lärare under en kort tid fast jag känner att det var för länge sen . Hon kände oss en termin bara men på skolavslutning grät hon för att det var många som ska sluta gå på språkintroduktionen . Att ha fantastisk lärare som Jasenka måste man vara glad och stolt . Till alla lärare och personal som jag hade under de senaste tre år :-

Margaretha Marthasdotter ,Fatima Veladzic , Anela Catvic, Jasenka Sitarevic David Andersson, Marcus Ljungskog, Johan Jungå, Caroline Öman , Maria Frick, Sofia Jarl, Hans Friberg, Helena Engström Carlson, Ganimet Aliu. Ni är alla en del av att jag nu får ta steget vidare till min dröm. Jag är så glad och stolt över att jag hade er som lärare jag fick så jätte mycket hjälp av er alla. Tack så jätte mycket.

Till er andra som har en dröm – ge aldrig upp! Sluta aldrig kämpa!

göridag

/Imtithal Bashar Idris

Min väg till VO15 – en krönika från en nybliven etta! on augusti 17, 2015 rated 4.9 of 5